Idag fick jag tips om en viktigt blogg. En kvinna med 3 barn och en obotlig cancer skriver om sitt liv. En av barnen har dessutom en cp-skada vilket givetvis kräver SIN insats.

 Jag är Elisabeth  heter den och rekommenderas!!

 Man skall inte -- har jag hört -- utsätta de små barnen för den hemska Kristendomen. Man skall vänta till de blir så gamla att de själva kan avgöra om de vill utsätta sig eller inte.

 Om man nu inte visar dom som små, vet jag inte riktigt hur de skall komma i kontakt som äldre. Menar: om ingen visar dom var och hur, hur skall intresse eventuellt väckas när de blir tillräckligt gamla att själva förstå och avgöra.

 Jag inser att kristendomen ÄR en hemsk rörelse. Räcker ju att läsa vad den där Jesus sa för att man skall bli mörkrädd och verkligen vilja att ens små oskyldiga barn skall hållas låängt borta. Räcker ju att läsa de hemska liknelserna.

 Jesus avstyr stening av en "syndande kvinna" genom att be den som var helt oskyldig att kasta den första. Ingen kastade. Här ser vi det hemska i att förlåta. Att inte döma

 Eller om den man som tog hand om en slagen man som låg vid vägkanten. Inte kan väl en normal människa vilja göra detta. Nej låt de skadade ligga kvar.

 Eller hur några få fiskar och lite bröd räckte till många tusen. Inte bra att lära någon att dela med sig

 Visst är det väl fel att som Jesus påstå att man skall se till att fattiga och hungriga får mat och kläder. "Allt vad ni har gjort en av dessa mina minsta..."

 Förstår att man som förälder riktigt ryser när man ser dessa exempel på konstigt beteende.,

 För visst är det väl betydligt mer ansvarsfullt att lära sitt lilla barn att prata som en riktig människa. Att i var och varannan mening använda svordomar. Eller att skrika könsord efter varandra.

 Eller att i tidig ålder lära barnen att godis, läsk och saft är mycket viktigare än riktig mat. DET är ju inget man behöver vänta med till barnet själv frågar efter det, utan det är det helt OK att börja med. Om detta innebär att barnet inte orkar maten är det ju smällar man får ta.

 Visst skall väl ens barn också lära sig att vid varje besök i en affär är det en självklarhet att den lilla skall ha något själv. Leksak eller kanske tom godis

 Inte behöver man väl heller tänka på vad man säger om någon förälder till en kompis som ens barn har. Barn måste ju tidigt lära sig att säga "sanningar" om andra människor.

Tex. mm

 Finns det någon begränsning för hur mycket ett liv "får" kosta? Vem är då denna någon som har att besluta detta pris...

 I Danmark får man frågan -- om man drabbats av ALS -- om man är intresserad av andningshjälp via flyttbar maskin. I Sverige är det inte lika självklart att man ens får frågan.

 I TV kunde vi se ett reportage om en dansk man med denna sjukdom. Han ansåg att denna maskin förlängt hans liv med "upp till tio år". År som enligt honom var bland de bästa.

 Han kan ej prata och ej använda sina händer. När han kommunicerar skriver han med ögonen. Hans ögonrörelser styr en dator som sakta skriver bokstav för bokstav.

 Detta anses på sina håll i Sverige INTE vara ett värdigt sätt att leva. Därför erbjuds ej denna hjälp för att förlänga livet.

 Hans assistenter har dock lärt känna honom så bra så för det mesta räcker det med enstaka ord för att man skall förstå vad han menar.

 En respirator kostar mycket pengar. Vi pratar nu miljoner. Pengar som då "någon" måste betala.

 I vissa fall kan det vara aktuellt att anställa folk för att hjälpa till för att det dagliga livet skall fungera. Siffra som nämnts i Sverige är upp mot tio anställda.

 Förutom att det kostar pengar skall det finnas folk som vill ha detta arbete. Inte så lätt enligt en del som uttalat sig.

 Dock kvarstår frågan: Hur mycket får ett människoliv kosta... Samt VEM skall avgöra om ens liv är värdigt eller inte.

Bedöm inte varje enskild dag efter den skörd du skördat

utan utifrån de frön du planterar

Robert L Stevenson