För en vecka sedan var jag på ett väldigt fint bröllop. Många och intressanta gäster. Många och långa förberedelser.

 Men precis som för ett par år sedan saknades tre mycket viktiga personer:

 Mamma, morfar och mormor. 

Tre personer jag vet hade varit väldigt lyckliga vid båda dessa tillfällen. Två tillfällen som dock ingen av dem fick möjlighet vara med om. Detta eftersom de inte längre finns bland oss.

 De saknades!!

 Hörde på nyheterna att en ny lag införs inom kort. Det skall bli förbjudet att skräpa ner. Böter antar jag blir följden.

 Dock med ett märkligt undantag: Fimpar. Fimpar kommer fortfarande  vara OK att slänga på marken.

 Vi lever i ett konstigt land....

TACK Ring så spelar vi, för ett bra musiktips!!

LYRICS:

Now when I was a young lad I carried me pack
And I lived the free life of the rover.
From the Murray's green banks, to the dusty outback
While I waltzed my Matilda all over.
Then in 1915, my country said, 'Son,
It's time you stop ramblin', there's work to be done.'
So they gave me a tin hat, and they gave me a gun,
And they marched me away to the war.

And the band played 'Waltzing Matilda,'
As the ship pulled away from the quay,
Amidst the songs and the cheers, the flag waving, and tears,
We sailed off for Gallipoli.

And how well I remember that terrible day,
How our blood stained the sand we call Suvla Bay
We were butchered like lambs at the slaughter.

The big Turkish shell caught me arse over head,
And when I woke up in my hospital bed
And saw what it had done, well, I wished I was dead
Never knew there was worse things than dying.

So I'll go no more 'Waltzing Matilda,'
or through the green bush bars and wide
For to hunt and tent peg a man needs both legs,
No more 'Waltzing Matilda' for me.

They gathered the injured, the wounded, the maimed,
And they shipped us all back to Australia.
The armless, the legless, the blind, the insane,
Those proud wounded heroes of Suvla.

And as our ship sailed into Circular Quay,
I looked at the place where me legs used to be,
And thanked Christ there was nobody waiting for me,
To mourn, and to grieve, and to pity.

And the band played "Waltzing Matilda"
As they wheeled us down the gangway.
And nobody cheered, they just stood and stared.
And they all turned their faces away.

And the band still plays 'Waltzing Matilda,'
And the young men still answer the call,
But as year follows year, those old men disappear
Someday, no one will march there at all.

Waltzing Mathilda, Waltzing Mathilda
Who'll come a-waltzing Mathilda with me
And their ghosts may be heard as you pass the Billabong
Who'll come a-waltzing Mathilda with me ?

  Detta är bara ett axplock av bilder från SISTA dagens förberedelser inför bröllopet. Innan dess har värdpar mfl ägnat timmar -- för att inte säga dagar -- åt att göra EN dag till en dag att minnas. Inte minst för de två huvudpersonerna

Potatisfix till ca 90 

  Scenen tillverkas

  Servetter vikes

    Placeringskorten

Har ni morötter?

En kanin kommer in i en tobaksaffär och frågar expediten:
- Har ni morötter?
- Nej, detta är en tobaksaffär, svarar expediten.
Nästa dag kommer kaninen tillbaka och frågar igen:
- Har ni morötter?
- Nej, jag sa ju det igår, detta är en tobaksaffär!
Men kaninen kommer tillbaka nästa dag också.
- Har ni morötter?
Expediten tappar tålamodet och utbriser:
- Om du frågar en gång till spikar jag fast dig i golvet!
Kaninen blir tyst en stund sedan frågar han:
- Har du spik?
- Nej.
- Har ni morötter?