Enligt önskemål några närbilder. Tyvärr är en lite suddig :-(

Men det finns ju annat är Löjtnantshjärtan i trädgården

   Tyvärr har det smugit sig in en "rävrumpa" bland det fina

Här blommar det inte ännu men om ett tag så...

   Lupiner och annat fint

För att inte tala om kärleksörten

   Ser den romantisk ut när den blommar månne??

 Thyko är en glad och charmig typ. I stort sett vid varje sak han har för sig hör man frun säga: "Är han inte söt"  Och det är han kanske.

 Men det finns EN som inte tycker detta

(Svart)Nisse

 Men han kommer i alla fall tillbaka varje dag. Det samma gör Ozzie.

 Men Nilsson får vi nog anse förlorad. Hoppas att han inte blir förvildad utan att någon annan förbarmar sig över honom.  Samma sak hände för ca 20 år sedan. Då hade jag också en katt som tröttnade på att jag skaffade hund. Hon flyttade till grannen och blev en fet och gammal katt. Minst 20 år.

  Detta är EN av Thykos favoritleksaker. Som han tar till när Bella tröttnar...

Den hade han med sig när han flyttade hit och den älskar han

När matte (eller jag) leker med honom blir han också glad

En annan favorit syns nederst till höger. Men den har han fått från oss

Men vi skämmer bort honom

   (Förlåt oss Anna, men han vill så gärna och han är så nöjd när han ligger tillsammans med oss...)

Men kan man annat än älska den hunden?! Vi är så glada att vi fått chansen att lära känna honom!!

 Thyko är egentligen inte elak även om man kan tro det många gånger

   Här bjuder han in Bella till lek. Med en ung mans energi är det lätt att missa att kamraten är lite äldre och inte lika intresserad.

Men ibland blixtrar det till i de gamla benen och Thyko får som han vill

   Det ser ut som om han jagar henne, men egntligen är det tvärtom.

Det är bara det att hon inte hinner med.

 Ofta börjar det med att han nafsar efter hennes ben vilket hon ogillar. Hon har jobbigt med bakbenen och ogillar om någon är för närgången

 Efteråt kan det vara skönt med lite vatten.  Bellas engagemang visar väl vad hon egentligen tycker om honom. Just då...

 Såg ett inslag om en man som varit halvt sjukskriven en väldig massa år. Han blev utförsäkrad och tilldelad en coach. På tre dagar lyckades denna person skaffa mannen en praktikplats som "givit mig livslust och glädje".

 Så kan det också gå...

 Ser i en rubrik i KVP att tidningens läsare anser att Sveriges bidrag inte går till final i kvällens semifinal.

 Är det verkligen bara jag som INTE skall titta på vare sig uttagning eller final i denna icke-tävling?

 Finns bara en orsak för mig att önska att det skall gå bra för det svenska bidraget. En av körtjejerna kommer från Kristianstad.

 Men inte ens detta faktum kommer att få mig att känna nämnvärt engagemang

 Nu har vi känt varandra lite mer än en vecka. Thyko och Bella och den övriga familjen. Den som lider -- lidit -- mest är väl Bella. Men det går bättre och bättre.

 Visst är han fortfarande efterhängsen men mindre och mindre

     Istället ser man dem i gemensam attack rusa längs med häcken eller i cirklar på gräsmattan jagandes varandra.

 Där märkere man tyvärr att Bella är lite äldre och inte längre lika rask. kanske även något överviktig... Men det märks att hon VILL vara med och att hon njuter av det hela stundtals

 Så väldigt ofta ser man dem

   gemensamt spana efter tänkbara fiender

Eller ser vi Thyko ensam

med öronen på spänn  

 På eftermiddagspromenaden möttes för första gången Thyka och Axel och Melker.  Första mötet blev ett skällande sådant.  Men efter någon minut där de mätt sina krafter med varandra lugnade de ner sig.

 Efter ytterligare en stund blev tom Melkar och Thyko nästan vänner och kom väldigt nära varandra.  Tyvärr trasslade kopplen in sig så det hela slutade med ett LITET slagsmål. Dock utan att blod spilldes