var en intressant "serie" som visades på TV för något år sedan. Drygt. Man fick följa ett antal människor med dödliga sjukdomar.

 En dog under seriens gång.

 I kväll visades "Ett år senare" och då hade ytterligare en försvunnit. Övriga 3 var ännu inte friskförklarade men sprudlade av liv.

 Intressant serie som visar hur det är att leva under detta hot. Inte minst för de anhöriga. Kanske extra intressant för mig som delvis har denna bakgrund.

På nära håll men även på lite avstånd...

 En sak som togs upp i kväll var: Hur länge "ska" man sörja? Är det OK att skaffa en ny partner? Att skaffa en (ny) familj.

 Är det OK att skaffa ny partner när man vet att den gamla så önskade oavsett vad omgivningen anser. Skall man kanske vänta en viss tid...

 Av egen erfarenhet vet jag numera att de närmaste verkar acceptera mer att man skaffar ny partner, än de som är lite mer perifera. Jag har tom blivit uppmuntrad till detta.

 Då är det tur att man har nära vänner som inte dömer!

 Det händer mycket i havet nu i vintertid. Man måste gå dit ett par gånger i veckan för att hinna med i svängarna. Detta är dagens bilder

Fototriss går vidare. Denna vecka skall vi avbilda inuti. När du tittat på mina kan du fortsätta hit och se andra tolkningar.

 Inuti är ett ämne som kan locka till många tolkningar. Eftersom jag heter Book skall jag vara lite tvetydig. Jag har en intressant bok som jag vill visa bilder från insidan.

 Nämligen

Alltså bilder "inifrån" snön. I bil eller hus

 1979 flyttade jag till Skåne. Från Småland. Kom till ett landskap som "aldrig" (?) varit med om en värre vinter. Se vad boken heter. Det året var lokalradions genombrott. Sägs det.

 Mjölk slogs ut hos bönderna för den kunde inte hämtas. Mjölk tog slut i affärerna

Vägar försvann

   Men kunde grävas fram igen

HUS försvann

   Men kunde grävas fram igen

 Detta är ju bara en bråkdel av det kaos som var januari - februari 1979. Alltså NU men 31 år sedan.  

 Idag har vi åter mycket snö i Skåne, men inte alls lika kaosartat. ÄN...

 Kan inte direkt påstå att jag är förvånad över att Ola gick vidare. Däremot kan jag nog tycka att någon som kom 6-8e plats var oväntad för mig.

 Förhoppningsvis har jag något vettigare för mig nästa lördag än att titta på deltävling två...

 För en gångs skull satt jag och tittade på hela uttagning ett. Man kan inte tävla i musik vidhåller jag. Konstaterar att det bidrag JAG tyckte var bäst visserligen kom med till omgång två, men JAG hade aldrig tippat vinnaren som vinnare. Bra bidrag, men "bäst"??

 Ibland kan det vara spännande att komma sin lilla katt riktigt nära. Som tex Nilsson:

Tittar man vid fågelbordet ser man för det mesta trevliga kamrater

 Var på AF idag för att prata "sysselsättning" för Fas 3. Det har visat sig att min kommun och AF fixat ett samarbete så att tidigare stängda platser numera är öppna. Detta är ganska nytt så det fanns förhoppningar om positivt besked när jag begav mig dit idag.

 Mycket trevlig kvinna från kommunen som registrerade mina önskemål och skall göra vad HON kan för att de skall förverkligas.

 Kommer ju inte i inledningsfasen att leda till ett arbete, men det är alltid lättare att komma vidare om man finns "inom organisationen". PLUS att det är viktigt att visa att man VILL arbeta och inte bara ta emot pengar utan egen insats. Får jag dessutom komma till någon av mina förslag blir det ju dessutom lättare att bli glad när man ger sig iväg på morgonen.

 Fick också positiv feedback om mig själv som person, och de fördelar HON såg hos mig, och DET är ju bra från en person som representerar en möjlig arbetsgivare. Alltid bra att höra andras  positiva saker hos en själv. Och som sades under mötet: Detta är ju en "branch" där det alltid behövs folk".

 I morgonsoffan diskuterades den "undersökning" som skall göras bland dem som har personlig assistans. För att utröna det verkliga hjälpbehovet, i tid räknat, skall ett antal frågor besvaras. Det verkar som om dagens diskussion rörde ett dokument under utveckling.

 Den fråga som förorsakade morgonens debatt var denna: Hur lång tid sitter du på toaletten? Hur lång tid behöver du hjälp där?

 Den man som försvarade frågan -- själv sittandes i rullstol -- ansåg dock att denna fråga är OK att ställa. Eftersom just detta hjälpbehov är ett sådant som skall kunna ge hjälp, måste frågan också få ställas. Ansåg han.  "JAGs" representant ansåg dock att frågan är integritetskränkande.

 Tål att fundera på saken...