Förhoppningsvis tycker man om att vara med människor när man väljer ett sådant arbete. Förhoppningsvis tar man inte en sådan tjänst för att det var det "som fanns". (Även om det i dagens läge med mindre valmöjligheter kanske inte är så på samma sätt längre)

 Därför är det tråkigt när man märker att vissa av de regler som finns för de anställda ses som personliga straff.

Som tex det att man inte skall röka under arbetstid. Detta är INTE infört för att hindra personalen från en liten rast mellan vårdtagarna. Utan faktiskt för att alla vårdtagare uppskattar inte en person som stinker rök. Alla vårdtagare vill inte ha in denna lukt i sin lägenhet. Framförallt vill inte alla ha närkontakt med kläder som luktar just rök.

 Samma sak gällande för stark parfymering. Det finns faktiskt människor som inte tål parfym

 Det är inte heller för att man missunnar personalen att se proper ut som gjort att man inom kommunen har åsikter om ringar, klockar, armband... Det är fatiskt praktiska orsaker. JAG skulle inte vilja få en ring inkörd i min kropp när en vårdare tar i mig. Dessutom kan man fastna med armband och annat vilket knappast heller är speciellt bra.

 Mobiltelefoner inne hos en vårdtagare. Jag har varit med om att en kollega inte kan hjälpa till omedelbart eftersom ett personligt sms ansågs viktigare. Detta tycker jag personligen är ganska nonchalant bemötande.  Kan förstå att man behöver nås vid vissa specifika tillfällen, men då bör man ha sin telefon på ljudlöst och sätta den man hjälper i första rummet.

 Gällande allt det ovan. Handen på hjärtat: Finns jag för den gamle eller den gamle för mig? Skall den hjälpbehövande se det som en ynnest att JAG behagar masa mig till dennes bostad, eller skall jag se det som en välsignelse att jag FÅR komma dit?

 Men dessa tankar är kanske beroende av att jag är över 50 och inte inser att tiderna ändras...

 Ibland har de en liten mysstund på kvällskvisten. Ozzie kommer pipande och vill få lite uppmärksamhet.

Vem kan neka honom det...

 Oavsett om man kallar sig för Kristen eller inte så är denna text mycket viktig.

Oavsett om man ställer upp på  "be-delen" eller inte så har denna sång ett mycket viktigt budskap!!

 Vi var ett (två) gäng som satt i skolan och gjorde det sista av grupparbetet.

När vi kom dit visade det sig att alla lärarna på vuxendelen av skolan var på utfärd/utbildning. Inget som vi visste något om. Fanns ett anslag på First class undertecknat av rektorn men man hade kanske kunnat välja ett annat sätt att meddela oss

 Trevligt, eftersom vi så här ett par dagar före redovisningen gärna ville ha lite feedback och lite hjälp. Som tex att fixa overhead-bilder. Men det .... sig alltså.

 Men det är väl för att vi är vuxna som lärarna bara kan sticka iväg utan att meddela sig.

Undrar vad som händer om alla elever låter bli att komma på torsdag, utan att berätta varför, och sedan dyker upp på måndag som om inget hade hänt...

 Det är sällan jag får så här bra bilder på Bella. Hon är till skillnad från Gustav inte speciellt intresserad av att husse tittar på henne genom ett stort rör.

 Normalt brukar hon ställa sig så här för att slippa bli betittad

Hennes "kompis" Ozzie. En retsticka av stora mått. Rädd, rädd för Bella men han tycker att det är lika kul att göra så att Bella blir sur

 Någon har lagt upp denna sång som sjöngs på sonens bröllop. Bruden syns i alla fall lite...

skall komma och berätta om SIN verksamhet i eftermiddag. Kan nog bli intressant det också hoppas jag

  Idag var en förälder här och pratade om psykisk sjukdom. Han var själv över 70 så i hans fall var ju sonen "gammal". Men det var intressant att höra om just det ödet.

  Han visade också släkthistoria rörande just psykiska sjukdomar. Pappan och alla hans barn plus syskon till pappan och deras barn.  Intressant och skrämmande att se hur det följt släkten genom alla år. Plus att det i princip var bara på manssidan det hänt.

 Som anhörig måste man vara strak. Se och försöka förstå det man ser. Samtidigt viktigt att man som patient kommer till rätt ställe. Förvaring eller aktivering....