Härligt att arbeta med människor! Speciellt i deras hem där man är på DERAS villkor. DE  bestämmer hur de vill ha det och har det så bra så bra..

 HA!! Tänk om det vore så väl ändå. Allt för många lever ensamma och utan sociala kontakter. Där vi inom hemtjänsten rusar in några få minuter, för att sedan försvinna lika fort igen. Inte heller kan vi alltid göra det som önskas. Allt för ofta finns det ju regler som styr vad man får och INTE får göra.

 En biståndshandläggare som avgör om den enskilda har rätt till den hjälp som önskas och hur ofta.

 Ibland kommer man till ställen där man undrar hur det går att leva så. Man träffar ensamm som sitter och gråter för att de är utan kontakt med andra. Men som samtidigt inte vill flytta till ett annat boende för att de vill vara hemma.

 Då tänker man att detta vore väl toppen för arbetslösa ungdomar --tex -- att göra en verklig insats.

 Samtidigt har ett "nytt" fenomen dykt upp. Personer som påstår sig komma från hemtjänsten och ser en chans att komma in och stjäla saker. Antagligen extra lätt sommartid då man kan påstå sig vara sommarvikarie. Som tur är är jag känd av de flesta, men lite obehagligt känns det att komma till nya just för att de är så broende.

 I dag var vi inne på Kristianstadsdagarna igen. Det för att lyssna på denna man. Gratiskonsert och 1.5 timmar...

Kan man begära mer...

 Detta är också en bra och tankeväckande psalm tycker jag...

 Denna sång/psalm är visserligen inte Gregoriansk. Men den improviserades på orgel medan vi hade tillfälle att läsa texten. Psalm 25 ur svenska psalmboken:

      Högt i stjärnehimlen kan vi dig ej finna

      men i mänskovimlet är du ibland oss Gud

      Inte bortom havet där är inte svaret

      men i ordet, talat här till oss idag

      Barnet, blomman, vinden hand som smeker kinden

      lika nära finns du fast vi dig ej ser

      Du ur nöd och plåga ser på oss och frågar

      Säg mig vill du vara med mig också där

     Ja, jag vill Där du är finns det ljus och mening

     där är varje mänska älskad och förstådd

 Ibland när man får tips om musik blir man glad. Detta är ett sådant tillfälle...

 Ett årligt återkommande "arrangemang" är Kristianstadsdagarna. I stort kan man säga att staden är uppdelat i "för" samt "emot".  Mest mot är nog de som bor i och nära centrum, mest för de som vill festa. Elak generalisering antagligen

 Personligen är jag ganska neutral. Kan vara roligt att studera folklivet och så, men annars för min del ganska ointressant.

 Dock finns ju undantag. I kyrkan har man varje kväll Gregoriansk aftonsång. Dit var jag och min sambo i kväll. Intressant att vara med om musik och andakt från den tiden. Typ 300tals-melodier och så.

 Efter det Langos på en de de många uteserveringar som finns denna vecka. Andra delikatesser är tex wockad älg.

 Som avslutning på kvällen 50-60-talsrock. DET var musik det...

Kort om min bakgrund.

 1979 flyttade jag till Skåne från Småland. För att börja arbeta på Furuboda. Folkhögskola för handikappade.

 Där träffade jag min blivande fru. Rullstolsburen. Hon har två systrar.

Vi gifte oss 1980 och fick vår första son 1981. 1985 fick vi vår andra son. Eftersom min fru saknade viktiga muskler, var svag i dem föddes båda med kejsarsnitt. Det var tänkt i vaket tillstånd med endast ryggmärgsbedövning. Detta lyckades inte utan hon var tvungen att sova.

 På den tiden -- kanske fortfarande -- avråddes från ytterligare kejsarsnitt, men två barn är ganska lagom.

 Två härliga söner har jag.

Storebror hjälper vaktmästaren i kyrkan. Han har en lättare utvecklingsstörning så hans chanser på den "riktiga" arbetsmarknaden är ganska begränsade.  Dock har han träffat en underbar "tjej" så i september blir det bröllop.

 Lillebror studerar för tillfället språk. Detta gör han boendes i Ljungskile utanför Göteborg.

 2006 avled min fru. Hon hade ett muskelhandikapp och en läkare hade vid ett tillfälle lovat henne att hon skulle bli 40. Hon blev nästan 49.. Två år innan sin död drabbades hon av lunginflammation men klarade av denna på två veckor. Dock blev lungkapaciteten efter detta väldigt dålig och hon var hänvisad till andningsmask -- cpap.

 2007 träffade jag min sambo och vi lever sedan dess tillsammans.

 Hon har tre barn och ett barnbarn. 2 pojkar och en flicka. 25 - 29 år. Var och en med sina problem, men det tänker jag inte skriva något om...

 I vårt hus finns också 2 hundar och 3 katter. Underbara djur allihopa. Var och en är en egen liten personlighet.

 Till min familj hör också 3 syskon med familjer. Dock avled en bror 2001 så vi är bara tre kvar....

 I flera dagar har vi klagat på att det varit Afrikavarmt. Över 30 grader i skuggan och över 40 i solen. Varmt och klibbigt... "Tänk om det bara ville komma lite regn"

 Idag blev vi bönhörda. 13mm på några timmar. Nu borde väl tom vi bli nöjda. Vilket vi kanske är. Men enligt kvällspressen kan vi vänta oss ytterligare några dagar, kanske tom en vecka, med sämre väder.

 Så här ser det ut vid badbryggan när det blåser. Tyvärr ingen rörlig bild...