Den här bilden gör mig så glad. Men samtidigt mycket vemodig.

 Två vänner som har gått igenom mycket tillsammans. Denna sommar har varit en plåga för lilla Gustav och vi inser väl att det blir kanske inte så mycket mer än 11 år för hans del...

 Ibland när man lyssnar på "folk" undrar man hur de tänker.

Vissa stunder kan man klart misstänka att det som kommer ur munnen är baserat på lättja. Som när det kan gälla att göra en insats för någon gammal människa. Då är det lätt -- verkar det som -- att säga: Får vi inte för reglementet.  Andra stunder när det gynnar den egna aktiviteten, man själv får något ur det hela, och det OCKSÅ strider mot regelverket, då glömmer man plötsligt detta.

 Voffö gör vi på dette viset?

 Är det så illa så att när det gäller att en egen kraftansträngning -- många gånger löjligt liten -- gynnar någon annan, är det inte intressant att hjälpa till. Då passar det att följa reglerna. Oavsett om denna lilla extra insats skulle glädja och betyda något för en medmänniska. Medan när man själv gynnas så "glömmer" vi gärna att det finns vissa regler.

 Ibland har jag tappat tron på mina medvandrare. Att allt för många är allt för egoistiska för att orka tänka på någon annan.

 "Gör mot andra det du vill att andra skall göra för dig" är något som allt för ofta glöms bort.