Så har vi klarat av temat om palliativ vård. Vård i livets slutskede alltså. Knappast ett ämne som ger ljusa och positiva tankar. Men ACK så viktigt att lära sig om och att sedan praktisera med stor omsorg och eftertanke. Speciellt när det handlar om barn som dött!

 Det är så lätt att kläcka ur sig klämkäcka kommentarer som:

" Försök att komma över det" 

"Vad bra att ni har större barn"

"Livet går vidare"

"Tur att ni inte hann få barnet med er hem"

"Livet går vidare"

"Ni som är så unga kan ju skaffa ett nytt"

 Ovan är tyvärr autentiska kommentarer. Kommentarer som sörjande fräldrar har fått höra av vårdpersonal. Inklusive läkare...

  Sorg GÅR inte över. Man kan lära sig leva med saknaden, men sorgen finns alltid kvar.

 Jag tänker fortfarande på min svärmor som dog 1980. En levnadsglad och positiv människa som rycktes bort alldeles för tidigt.

 Jag tänker ofta på en släkting till min döda fru som dog efter en lång cancer. Positiv och aktiv så länge hon orkade.

 En granne som opererade bort en massa organ under flera år, pga cancer, och till slut inte klarade av mer och också lämnade jordelivet innan fyllda 50 

 En kusin till min fru dog innan hon fyllde tio år. Blev överkörd på motorvägen. 

 mfl mfl

 Döden är ständigt närvarande. Ständigt blir man påmind. Att vårda någon som är döende måste vara väldigt tufft. Jag har som praktikant delvis sett den ångest det KAN innebära att inse att livet närmar sig slutet.

 Då är det viktigt att som vårdpersonal veta hur man skall agera för att den sista tiden skall bli så bra det bara går. Att se till att de efterlevande blir väl omhändertagna...

 Jag är glad att detta tema är över, men samtidigt väldigt tacksam att jag fått tillfälle att tänka över ämnet lite grundligare. Att som idag få kunskap från en präst som väldigt ofta kommer i kontakt med just sörjande var också väldigt givande!

 Idag pratade vi om palliativ vård. Vård i livets slutskede.  Fick bl.a följa en 48 årig kvinna och hennes sista tid. ETT av hennes stora problem var att hon inte skulle få träffa sitt barnbarn. Dottern var ca 15 vilket givetvis också var ett stort problem.

 Denna film fick mig att tänka på min svärmor. Endast 46 år gammal dog hon efter att ha drabbats av bröstcancer. Igen..  Tidigare hade ett bröst opererats bort och hon ansågs frisk. Hon skulle få börja ett jobb bland barn. Hon ÄLSKADE barn. Men en sommardag släcktes denna dröm då cancerbeskedet dök upp.

 Hon fick vara med om sin älsta dotters bröllop -- med mig. Men fick aldrig uppleva sina barnbarn.  Hon dog bara en månad efter dotterns bröllop.

 Dottern dog 2006 och hon får därmed inte heller träffa SINA barnbarn. Även hon tyckte mycket om barn....

 Vi fick också se en stark film där en f.d sjuksköterska berättade om SINA upplevelser som cancersjuk. Detta var 1988 så förhoppningsvis har mycket ändrats sedan dess.

 Hon talade om vårdpersonal som skrattade och skojade med varandra. På en röntgenavdelning när hon väntade på besked om sin cancer.

 Hon berättade om frågan

"Hur mår du" när hon var väldigt cancersjuk.

"Vad vill de ha för svar? Att jag mår bra? Men det gör jag ju inte. Ställer de en sån fråga måste de ju ha tid att lyssna i 30 minuter. Men det har de ju inte..."

 Palliativ vård ÄR svår vård. Där gäller det verkligen att rätt person finns på rätt plats. DÄR om någon stans är det viktigt med värdig vård!!

 Hörde idag på radio lite om gårdagens festligheter på stan. Då en massa ungdomar roade sig.

 En ägare till ett "fikaställe" hade av ungdomarna blivit utvald -- bord hade beställts i laga ordning -- som nöjesetablisimang för att fira dagen. Detta orsakade att många ville in och många KOM in.

 När ungdomarna började dansa PÅ borden så att bord och stolar förstördes, beslutade dock ägaren sig för att avbryta festligheterna.

 Ytterligare ett antal bokade kvällar ströks omedelbart.

 Men det är kanske så att vi gamla inte förstår att de unga MÅSTE få supa till för att få ha roligt. Kanske att nöjes-etablisimanget har för låg toleranströskel och är för småsinta och SKA acceptera materiella förluster när de unga roar sig...

 Här i stan har studenterna en tradition. De klär ut sig, spökar ut sig, målar sig och drar stan runt på skattjakt.

 En lista erhålles och det skall letas saker. Så var det på den tiden mina söner hade åldern inne och antar att det fortfarande är så. I så fall kan det vara att hitta vad som helst mellan en tändsticksask och en havande kvinna.

 Trevligt inslag i det stora hela. Men tyvärr är det så att vissa -- kanske alldeles för många -- inte vågar (?) att delta utan att stärka sig först.

 Klädfantasin är dock stor och är man inte FÖR sur och inskränkt kan man som åskådare njuta av det mesta man ser... 

 Nästa vecka blir det karneval...

 Idag har det varit en dag fylld av nyttiga saker.

 Förmiddagen och lite av eftermiddagen ägnades åt cancersjukdomar. Redovisning av grupparbeten med mycket intressant information som man inte redan visste.

 Tycker nog att vi alla grupper kan vara nöjda med vad vi presterat!!

 Senare har det vattnats i trädgården.  Vi har blivit lovat regn, men det verkar dröja. Fast med lite tur så innehåller den grå himlen utanför fönstret lite --MYCKET -- av den varan. Även om många människor gillar sol, så vill våra växter ha vatten nu.

 Hörde att folk -- mestadels barn tydligen -- börjat bada i havet redan. ÄR det verkligen så varmt längs Skånekusten redan eller har barn ett annat termostatcystem i sina kroppar. Min 55åriga kropp hoppar inte gärna i under 20 i alla fall

 med nya möjligheter.

 Månaden började lika varmt som den förra slutade.  Min termometer säger att det varit över 40 grader i solen.  det är EN anledning till att jag inte tycker om sommaren. Jag trivs absolut bäst i september när det börjar bli svalare igen.

 Samtidigt gissar jag att jag kommer att gnälla nästa gång det regnar. Fast förhoppningsvis inte för efter dessa varma dagar behövs det regn i massor.

 Enda fördelen med varma och soliga sommardagar är att man slipper klippa gräset, annars ligger jag mest och kippar efter andan när det är för varmt.

 Har man trädgård finns det alltid en massa att göra, men hur skall man orka det när det är så varmt... Vänta till efter 21 när det blir svalare. HA, hur skall man då orka gå upp klockan halv 5 dagen efter för att komma i tid till sin skola?

 En annan nackdel med varma vårdagar är att allt blommar över så snabbt. Man hinner inte njuta av blommorna innan de tagit slut.