100% kvinnor och inget skitsnack. Kan det verkligen vara möjligt... Man hör ju så mycket om hur det är på kvinnodominerade arbetsplatser.Helt fel där jag är i alla fall!

 Inga knivar i ryggen, inga som pratar nedsättande om inte närvarande, ingen som mobbar eller retar sig på en kollega. Snarare raka motsatsen :-)

 För jag inbillar mig inte att jag har påverkat åt det hållet!! 

 Ett boende. Utlämnade människor. Helt beroende av att de som är där ser längre än utsidan, och som därmed drar slutsatser av en förväntad insida. Människor som känner för dem de jobbar FÖR. 

 Det skrivs så mycket om vanvård av personer beroende av andra. Handikappade och gamla som far illa av dålig behandling. Tror inte heller där att min närvaro påverkar. Ett invant beteende vore svårt att avbryta pga närvarande elever/praktikanter. (Man har ju från andra håll hört om nyanställda som märkt dålig vård, så inte ens då föreställer sig de "gamla" anställda)

 Jag märker en kärlek mot dem som bor och är beroende av hjälpen.

Samtidigt är det ju så att kan man inte prata så är det svårare att få fram sitt budskap. Tala om vad som VERKLIGEN tynger, och som man behöver hjälp med. Just nu i den akuta verkligheten.

 Skulle lätt kunna gå slentrian i att hjälpa till i sådana lägen. Men noterar att det FINNS personlig frihet trots allt.

 Personalen har ett schema som innebär dag, em/kväll och vissa nätter. Har hört om andra platser där personalen sjukskriver sig vid nattarbete. Kan jag inte riktigt förstå eftersom det ju innebär delvis andra uppgifter. Protester mot ersättningen nattetid? Vet ej.

 På ETT sätt hade det varit intressant om jag kunnat komma tillbaka till hösten. Nytt schema. NÅGOT färre fasta turer och mer "flyt" (man måste hitta tillfällen utanför schemalagd arbetstid för att komma upp i de tid som står på anställningspapperet) Jourtiden blir ändrad så att man får halva lönen trots att man arbetar. Olika lön för den som har jour och den som är där på "riktig" arbetstid.  Men inte ens detta tror jag kommer att orsaka sprickor mellan dem som arbetar där, eftersom i princip alla kommer att märka av detta det nya.

 Därför känns det illa att behöva konstatera att ekonomin lägger sig som en tung filt över framtiden. Känns inte bra att behöva spara på dem som behöver mest hjälp! På något sätt MÅSTE det ju märkas att man drar ner på de ekonomiska resurserna...

 2 veckor -- knappt -- kvar av praktiktiden. Känns trist att byta detta mot skolbänken. Jag tror nog att jag skulle kunna trivas här år efter år. Institution, men ändå en viss frihet jämfört med tex vårdhem och pensionärsboende.

 Visst kostar det en del extra, men måste det inte få göra det. Det gäller ju trots allt människor