I kväll kostade vi på oss en liten synd

 Vi åkte till Pizzaboden i Åhus. MMMMM 

 Sedan ett par månader tågpendlar jag dagligen. Den förhatliga Öresundstrafiken tar mig dagligen mellan punkt A och punkt B. Förhatlig eftersom den påstås ha dagliga förseningar. Inget jag märkt något av, men det är kanske på annan delsträcka...

 Intressant är det i alla fall...

 06.30 anländer jag per fot till stationen. Då ser man de vanliga klungorna. Kamraterna som rest samma sträcka kanske i flera år. Vad vet jag. Det står små grupper utspridda längs perrongen. Ivrigt diskuterande viktiga frågor och vardagliga trivialiteter.

 06.37 - 06.39 anländer tåget. Då blir det oro i klungorna. Alla vill till SIN dörr och drar sig sakta --klungvis -- mot den plats där dörren förväntas komma. Trots att man ser samma klungor varje dag, intar de aldrig rätt position med det samma utan först när tåget dyker upp. Märkligt.

 Tålmodigt står vi sedan utanför dörren och väntar på att avstigarna skall få komma av. Sedan går vi och sätter oss på samma vanliga plats. Morgon efter morgon. Vecka efter vecka.

 Dock med ETT stort undantag. De mornar som "tysta vagnen" är där vi går på, delas gruppen upp i två och vissa av oss väljer denna plats.

 Inne i tåget ser vi sedan samma ansikten morgon efter morgon. Samma ansikte på samma plats.

 Människan är ett vanedjur.

 Så småningom avgår tåget. Konduktören går sin ronda och station efter station passeras. Längs hela sträckningen samma ansikten dag efter dag som väljer samma vagn dag efter dag. Fascinerande. Men jag är likadan själv så jag anser ingen annan löjligare än mig.

 Visst sitter man och funderar ibland över sina reskamrater. Undrar vad de gör och sån´t. Vissa personer intresserar mer än andra.

 Som tex den som hela tiden retar sig på saker. Som tex när det är extra biljettkontroll av vaktbolag: "Fascistfasoner".

 Som tex mannen i den utmärkande hatten.

Som tex....

 Väl framme töms tåget.Vid min station går många av. det innebär att det blir oro bland fåtöljerna 5 minuter innan vi är framme. Alla(?) vill ha en bra plats nära utgången för att snabbt komma av och iväg.

 Likt ett lämmeltåg drar vi oss bort från stationen och till våra dagliga värv. Jag själv till en skola.

 Jahaja. Så var det slut för i år då. Men slut efter redan 4 matcher känns lite konstigt med tanke på det spel som Brynäs haft stundtals. I dagens match var man definitivt värd en seger, men målvakten räknas också till laget.

 Nåja bättre än i fjol så nästa år kan det ju bara bli bättre.

 Nu är det bara att hoppas på att Leksand tar steget upp. Äntligen. Brukar vara överlägsna i serielunken för att falla tillbaka i kvalet. Men i år ÄR det dax att äntligen gå upp. Igen.

 Hade ju varit kul om Växjö följt med dom upp. Säkra som sistalag som de är tippade.  Men det blir väl SSK som hänger kvar förstås.

 Hur kan det komma sig att Arbetsförmedlingen i olika län har olika regler? I mitt län upphandlas min plats på en utbildning var 3e månad.

Vilket enligt uppgift betyder att jag inte kan vara helt säker på att få slutföra min utbildning. Åtminstone inte nödvändigtvis med samma klass. Eftersom skolan har 4 intagningar om året kan man undra vilka konsekvenser DET skulle få...Skall jag då börja i en klass som kommit längre i sin utbildning? Eller kanske kortare och därmed läsa om....

 I Blekinge, där jag har en studiekamrat kommande ifrån, har man dock köpt in hela utbildningstiden på en gång.

 Märklig värld vi lever i.... 

 Det pratas den senare tiden mycket om huruvida det är bra av IF Metall att gå med på att sänka lönen med 20%. Ett rungande NEJ har blivit svaret. Sänkning med 20% innebär alltså att arbeta till samma ersättning som Akassa.

 Krasst skulle jag kunna säga: Vilken tur de har som bara behöver gå ner till 80% av lönen. Jag är arbetslös, har gått ut mina Akassedagar, och är nu med i Job och utvecklingsgarantin. Den ger mig 65% av lönen... På dessa pengar skall jag ta mig till en utbildning i Karlshamn, betala lån, mat och andra räkningar.

 Men jag är kanske ogin som tänker så....

 Kanske skulle även jag sparka på de i toppen som INTE sänker sina löner / ersättningar / utdelningar.  Kanske borde JAG skälla på dem i riksdagen som inte lever ens en månad på 65% av sin lön (omräknat då till den maxersättning man kan få som arbetslös) så att DE får känna hur det känns att leva på ett minimum.

 Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det hade varit trevligt att ha ett arbete att gå till där jag fått i alla fall 80% och inte som nu 65... 

Hur kommer det sig att man alltid läser på fel saker?

Hur kommer det sig att man aldrig blir nöjd direkt efter ett prov?

Hur kommer det sig att man alltid skall jämföra och därför bli MER osäker.

Hur kommer det sig att man aldrig lär sig och inser att man egentligen kunde mer än man tror..

 Läser i dagens Kristianstadsbladet,på ledarplats, att man aldrig kan påstå att journalister är medskyldiga till något. Allra minst det som hände i Malmö i helgen. Hum hum trot, säger jag.

 Till ledaren finns en bild. På denna bild ser man en maskerad man, och runt om honom finns minst tre fotografer. Låt oss anta att ingen av dessa fotografer avbildat den maskerade mannen. Hade det varit lika intressant att fortsätta det han har påbörjat? Ingen hade ju sett honom och vad hade då varit vitsen...

 I TV har visats bilder på en maskerad ung man som klättrar upp på en polisbil och sparkar sönder densamma. Ingen reagerar. Jo, de fotografer som finns runt omkring tar en massa bilder. Hur hade mannen reagerat om alla fotografer vänt honom ryggen och visat totalt ointresse? Får vi aldrig reda på eftersom det aldrig skulle falla fotograferna in att göra så.

 Men är då inte fotograferna meskyldiga? JAG anser det.

  Det har skrivits en massa om kravallerna. Om detta hade tigits ihjäl, vad hade hänt då? Får vi aldrig veta eftersom skrivande journalister aldrig skulle drömma om att låta bli.  I min värld är då journalisterna medskyldiga...

 Om inte folk gör saker för att synas, varför då ställa upp på reportage och bilder? Det påverkar ju inte, enligt dagens ledare.

 Om det som skrivs i tidningar inte påverkar, varför då skriva en massa recensioner? Varför lägga ner en massa tid på att skriva ledare och debattartiklar? det påverkar ju inte...

 Nej det är nog jag som är patetisk....

 Söndag kväll. Egentligen borde man väl lägga sig och sova. Normalt skulle man gått upp tidigt i morgon. Men inget är ju normalt nu för tiden. Lärarna hade missat att psykologin är slut så hastigt och lustigt har vi fått en fri förmiddag. Nåja fri och fri, det är ju läkemedelsskrivning på tisdag, så jag kan roa mig ändå. (eftermiddagen är det självstudier ändå)

 Dessutom har ju ett nytt tema börjat. Hjärtbesvär. Skall redovisas som paneldebatt. Nya intressanta utmaningar hela tiden. Men det skall bli en intressant uppgift hoppas jag.

 Ni vet väl vad gläd-få är. Det är det man får när någon delar med sig av gläd-je (ge). För att må riktigt riktigt bra skall man dela med sig  av sin gläd-je för det innebär att alla som får gläd-få blir jättaglada. Hörde jag på TV idag så det måste väl vara sant..

 Är de alltid någons fel om det händer tragiska saker? Såg om en handikappad som blivit det pga en läkarmiss. Eller hur vet vi att det var en miss egentligen? Ibland händer det tragiska saker under operationer. Även om risken är 1 på 1000 så måste ju någon vara denna enda. Hörde i TV4 att risken för vissa komplikationer i just DEN operationen var 7-8%. Vilket ju är en avsevärt högre risk än 1 av 1000.

 Studioreportern undrade indignerad vad som krävdes för att en läkare som gör bort sig, skall bli av med jobbet.  Inom mig undrar jag vad som krävs för att misslyckade journalister skall bli av med SITT... Hur mycket ont och lidande har inte sensationsgrävande journalister orsakat!!